För att olika kompetenser ska bli synliga måste man ges
möjlighet till många uttryckssätt, men även att låta sej bli inspirerad från
många olika håll.
Lera är för många ett outforskat material. Samtidigt som
lera för andra kan vara lika naturligt som vedträna var för Emil i Lönneberga
att tälja på.
Katia Eder är en välutbildad keramiker med rötterna i
Tyskland.
Vi ville med hennes kurs ge möjligheter till många möten; med
ett yrke, ett material och en uttrycksform.
Under en eftermiddag fick barnen delta aktivt i en skapande
process, under handledning sätta ord på det händerna formade.
För att maximera kreativiteten valde Katia att samla barnen
kring ett tema. Barnen tog sig an utmaningen på olika sätt och gestaltningen
blev varierande. Detta att våga prova- och att våga låta det bli ett resultat,
gjorde barnen mycket stolta över sig själva.
Katia var även inplanerad som utställare på biblioteken och
barnens alster ställdes också ut (om man ville). Detta innebar ytterligare en
dimension, att bli en betraktare och låta skönheten stanna i dess ögon.
Utställningen inleddes med en vernissage som kom att bli
starten på en uppskattad resa: Att få möjlighet att få beundra något vackert,
att få tillhöra en utvald grupp, att som konstnär har rätten att äga uttrycket
och att känna friheten i den makten, en vördnad för tingens variation.
Skapande processer behöver tid. Därför har besöken hos Silja
varit återkommande under åren. Silja är en verksam konstnär som arbetar som
behandlare inom öppenvården.
I den skapande processen finns en rikedom som hon
entusiastiskt och respektfullt fört vidare till barnen.
Genom att få möjlighet till skapande aktiviteter ges man
möjlighet till individuell utveckling. Där i ateljén har det alltid funnits
plats för lusten och de individuella uttrycken. Silja har, genom barnens
skapande, synliggjort skönheten, effekter och möjligheter. Startat processer som
genom sitt slag varit kreativa och utvecklande för hela människan där empati
och demokrati blivit tydliga, i konsten. Att skapa är att existera och att äga
uttrycket ger rikedom och styrka.
Allt hänger samman och att mötas av så många kompletta
sammanhang gör gott åt människan.
Här kan den uppmaning som barnen fick om att måla ett
visionärt hem som resulterade i ett medborgarförslag vara ett exempel: Vid
tillfället i ateljén var uppmaningen att, om man ville, måla upp en miljö man
ville bo i. Kravet var att man skulle hålla sams med grannarna. Ett av barnen
målar då upp en miljö av vatten i alla former och bjuder in grannen till detta.
Hela idén blev så tydlig där på målningen att den
sedan omsattes till ord och lämnades in som ett medborgarförslag till kommunen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar